Skelningar definieras utifrån många olika egenskaper – när de uppstod, sort, varaktighet osv.
Typer av skelögdhet
Skelögdhet kan infalla vid olika tidpunkter: antingen kan de vara medfödda eller förvärvade. Det är också viktigt att bedöma genom ögonbottenundersökning, om det är primärt eller sekundärt på grund av tex sjukdom i hornhinnan, glaskroppen eller grå starr. Skelögdhet kan vara periodisk (latin strabismus concomitans periodicus) eller konstant (latin strabismus concomitans continuus).
Det är mycket viktigt att veta om skelögdheten är relaterad till ögats ackommodation. Skelögdhet kan komma från ackommodation (lat. Strabismus concomitans accomodativus) orsakad av okorrigerat brytningsfel (myopi, hyperopi, astigmatism) som försvinner när optimal optisk korrigering föreskrivs; delvis ackommodation (lat. strabismus parčialis accomodativus) när optisk korrigering reducerar skelningsvinkeln och icke-ackommodation (lat. strabismus concomitans non accomodativus) när optisk korrigering inte förändrar skelningsvinkeln (synkorrigering som glasögon, linser eller laserkorrigering hjälper inte)
Det är nödvändigt att bedöma om skelningen är ensidig (latin: strabismus concomitans monolateralalis) eller växlande (latin: strabismus concomitans alternans). Med ensidig skelögdhet skelar endast ett öga kontinuerligt och synen är vanligtvis nedsatt. Denna synförlust kallas amblyopi. Synen är nedsatt eftersom bilden från det ena ögat blockeras för att undvika dubbelsyn. Graden av amblyopi bestäms av synskärpan (med korrektion av brytningsfelet).
Vid skelningar som växlar mellan ögonen är synskärpan oftast normal.
Det finns fyra olika former av skelning: inåtskelning (latin: strabismus convergens), när det skelande ögat viker in mot näsan. Sådan skelögdhet är vanlig, cirka 90 % av alla skelningarna är inåtskelningar. Utåtskelning är mycket mindre vanlig och förekommer i cirka10 % av fallen och ungefär 60 % av de personerna är närsynta. Skelögdhet i vertikal riktning – uppåtskelning (latin: strabismus sursum vergens), nedåtskelning (latin: strabismus deorsum vergens). Blandad skelögdhet är när ögonen går i både vertikala och horisontella riktningar.
Behandling av skelögdhet
Mild skelögdhet kan korrigeras med glasögon, kontaktlinser eller laserbehandling. Om ingen av dessa metoder hjälper på grund av en högre grad av skelögdhet, utförs kirurgi som vuxen.
Indikationer för kirurgisk behandling är skelning som inte kan elimineras genom traditionell behandling, som vanligtvis är glasögon. I barndomen opereras skelögdhetför att behandla synen och för att skapa rättställd ögonvinkel. För en vuxen är denna operation vanligtvis kosmetisk.
Det finns två huvudgrupper av kirurgi för skelögdhet: försvagning och förstärkning av ögonmusklerna. Operationsmetoden beror bland annat på storleken av skelningsvinkeln. Beslut fattas individuellt, om man tex hur många muskler som ska opereras. Operationen utförs med intravenös smärtstillande. Arbetstiden är upp till 1 timme.
En kosmetiskt god effekt är en helt rak ögonposition eller en resterande skelningsvinkel på upp till max 7 grader.
Skelningsoperationen påverkar inte synskärpan. Det finns fall där dubbelseende uppträder efter den här sortens operation. Fenomenet är vanligtvis tillfälligt och försvinner av sig självt inom några veckor efter operationen.